Snurrigt
Nu har jag själv upplevt det som så många före mig berättat om. Mormorssnurrugheten.
Som så ofta när det händer nåt stort i mitt liv, börjar jag med att inte känna så mycket. Så är det nu. Det är faktiskt känslolugnt eller känslotomt fortfarande, så här ett halvt dygn efter beskedet. Det jag kan rapportera är fakta från igår: att allt gick väldigt bra, de blev mycket väl och professionellt behandlade.
Känslotomhet, ja, men det finns absoult nåt att säga om den intellektuella kapaciteten. Den klarar inte mycket. Den behövs för att klara det mest basala, fixa frukost, klä mig med kläderna i rätt ordning och se till ett de inte kommer ut och in. Ungefär där tar det stopp. Hur jag ska klara dagens båda kreativa möten har jag inte en aning om. Jag får gigantisk träning i att "parkera". Men hur jag ska kunna plocka fram nåt kreativt ur ett tomt intellekt är mig en gåta. Snurrigt är det.
