Mecenater och underhåll
Om några dagar fyller jag år och mina vänner, som jag hälsar på, har redan firat mig. Jag fick en perfekt present, skulle jag vilja säga.
De förstod att jag inte vill ha saker, att jag inte vill haussas upp och att jag gärna är lite småkulturell och dessutom gärna motionerar lite. Allt detta tillgodosågs igår. Vi promenerade i flera timmar, till historiska museet och såg en utställning om Theodor Wåhlin, den store inflytelserika arkitekten i denna sydlänska universitetsstad vid förra århundrades första hälft. Därefter lunchade vi på restaurang och sen såg vi Siri Derkert-utställningen på Skissernas museum. Framför allt Siri-utställningen engagerade mig på ett mer personligt plan. Hon var en fascinerande kvinna med ett fascinerande levnadsöde under en tid, som är just före min egen. Hon representerar en egensinnig kvinna som verkligen gick sin egen väg. Och hon gjorde det med en del offer på vägen.
Hon födde tre barn med två fäder. I början bodde de på barnhem. Sonen Carlo föddes t ex i Italien och bodde på barnhem sina 5 första år. Så otänkbart i min värld. De båda döttrarna Liv och Sara bodde sina första år i Köpenhamn. Sicket "manligt" beteende att bara lämna bort barnen och ägna sig åt sina egna intressen! Det var nog en förutsättning för hennes konstnärliga gärning över huvud taget.
Mamman köpte henne en liten stuga på Lidingö och hon fick ett fast boende för första gången. Då kunde hon hämta hem sina barn.
Det är så olikt våra tider. Vi tar hand om våra barn för barnen behöver sina föräldrar, med hjälp av institutioner som dagis eller dagföräldrar, och vi köper och bebygger våra egna bostäder. Det här med att få en bostad av sin mamma känns verkligen främmande. Nå, det är väl inte så at Siri fick allt till skänks. Men hon fick en del.
Det får mig att tänka på flera av de stora under förra seklet. Marx, t ex. Hans gärning var ju fullkomligt omöjlig utan de mecenater som gav honom underhåll. Engels var den stora bidragsgivaren, som finansierade den store tänkarens liv med famij och barn under merparten av hans vuxenliv.
Dåtidens mecenater och underhållare är en en sorts osynliga hjältar. Utan dem hade historien tagit annan vändning.
