Kontext

Nu har jag börjat ta för mig av det kulturella utbudet. Min middagskompis från igår, IJ, tipsade om en julkonsert med Svenska Kammarkören.

Den var underbar, både visuellt och ljudligt. Svenska kammarkören är en kör under ledning av Simon Phipps, som i år sopat den europeiska körbanan ren. De har vunnit flera internationella utmärkelser i höst, EBUs tävling Let the Peoples Sing och European Grand Prix. Det kan jag förstå. De är säkert virtuosa sångare, men det är inte ekvilibristiska drillar som de går ut hårt med utan det är den mjuka tonen. De fyller ett rum med känsla och underbara ljudfiltar. De uppträdde i Vasakyrkan, varierade utbudet, intog hela kyrkorummet, varvade med pianoduett, trumpet, orgel och bara ren sång. Och jag var där.

Scenen var ljussatt på ett sätt att jag satt förstummad. Ljuset förändrades långsamt, var stilla ibland, rörligt ibland, varierades och följde musikens karaktär. Det blir lite puttigt på bild, men betänk att de här bilderna var 5-10 meter höga och vi satt ganska nära. En monumental upplevelse. Första gången jag sett konstfullt ljusspel i en kyrka. Det är nu jag känner mig som Kajsa från landet, som bara gapar över vad de kan hitta på där i storstäderna. Wow.

Dessutom fick vi, publiken, sjunga med i vissa låtar och det var härligt och engagerande det med. Himmel va bra jag sjunger ackompanjerad av en proffsig kör. Tacket lyfter sig ju.

Efter den berikande upplevelsen gick vi till Götaplatsen och såg ett digitalt julspel… eller vad man ska kalla det, som var projicerat på Konstmuseets vägg. Det var fantasieggande, fascinerande och mysigt det med.

Vi försökte också få se föreställningen I Sista minuten av Karin Mannheimer, men där gick vi bet. I en toalettkö fick jag veta att även Operan har sevärt utbud av julkultur.

När jag vandrade hemöver på Avenyn hade jag svårt att fatta att den gata jag gick på var en av gatorna i min hemstad. Betänk att jag är uppväxt i små hålor och bott hela mitt vuxenliv i en stad under 30 000 invånare. Då blir det flödande julglittret aningen overklingt om man ska betrakta det som sitt hem.