Tjuvlyssnat

Vi var alla avslagna efter excesserna på julafton. Det föranledde mig att – gärna – ta en promenad med kinkig baby i gallerian. Jag passade på att skaffa mig en bra överblick över köpandets Mecca. Kollade in alla in-, ut och sido-gångar. Allt var stängt, julmusiken strömmade som vanligt och folktomt var det inte. Folk flanerade omkring och gud vet vad de gjorde. När jag tänker efter, vi var flera ute med barnvagn och små barn. Kvinnor med huvudena draperade. Och så jag. Tre Securitasväktare strövade, likt tre pepparkaksgubbar på bredd i grå mundering med en och annan revär, omkring för att hålla ordning på oss stillsamma avslagna flanörer. Mitt intresse fångades av några samtal som gjorde öronen elefantstora.

 

Två medelålders herrar möttes och utbytte erfarenheter av hur julafton varit.

–     Fan vet du, jag var helt ensam. Inte en kotte. Hällde i mig en kvarting för att hålla humöret uppe.

–     Ja, vet du, jag var också ensam. Först med en halvpava, och sen hävde jag ännu mer.

 

Alltså, de var inte så mångordiga i sin beskrivning. Men kärnfulla. I gemenskapens hälsosamma förening fortsatte samtalet en stund om ensamhetens kvalitéer och aktiviteter, hur en del av intaget kom upp samma väg det kom in och hur minnet suddades ut framemot kvällen. Sen kunde jag inte låtsas gå långsammare utan att bli upptäckt som tjuvlyssnare. Mina steg bar vidare längs gallerians gator.

 

På väg tillbaka med sovande baby återsåg jag Securitasvakterna. Jag hörde deras samtal och lät mig långsamt gås om utan att de märkte mina elefantöron. De var ena rejäla biffar till män, breda och muskulösa, med respektinjagande batong i bältet och de pratade engagerat med varandra. Om köttbullsrecept. De hade åsikter om kryddning och tillagning och hur recepten blivit tradition i respektive familj.

 

Summerade min promenad och tänkte att den nog var en god spegling av svenska folkets jul. Så ensam och så traditionsrik tillsammans. Och att jag själv julat med en alternativ falang av svenska folket som väljer umgänge före kommers. Julklappsfritt. Utom till de små barnen.


Kommentarer
Postat av: Ingrid Bolander

Tack för "julberättelsen". Jag läste den högt för Tomas i brasans sken.

God fortsättning!

/i

2011-12-27 @ 09:07:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0