Trivsamt pyssel och gratis lärdomar
Bennie, min vän och hantverkare, och jag har haft det himla trevligt medan vi jobbat på som blådårar.
Vi har sökt oss tillbaka till fornstora dagar, då barnen växte upp, jobblivets olika nycker, persongallerier (- vad blev det av han och hon?) och hur våra föräldrar och släkter format oss. Jag har t ex en mormorsbyst som låg i en kartong i väntan på uppackning. Herre gud, vad hon skrämde mig flera gånger då jag snabbgluttade ner i den kartonen. Hon blev också upprinnelsen till samtal om släktens grepp om våra personligheter.
Jag kom att berätta om min mångåriga satsning på mig själv, både tidsmässigt och inte minst ekonomiskt. Jag tror min själ jag lagt ner närmare en miljon kronor på min egen utveckling, om jag räknar ihop det.
Vi pratade också om min nya bostadsrättsförening som är en 50+ förening. Då jag slängde sopor häromdagen, för övrigt i den mest välordnade sopsorteringsstation jag någonsin sett, det verkar vara rena rama träffpunkten, kom jag att språka med en gammal dam vid namn Runa. Det stod inte länge på förrän jag hade en stående inbjudan som styrelsemedlem.
Om detta pratade vi, Bennie och jag. Han for iväg i tanken på att jag deltar i årsmöten, kommer med käcka förslag om än det ena, än det andra, och vips sitter jag där i styrelsen.
- Vet du, Bennie, alla de här åren i egen utveckling har faktiskt lärt mig att inte bara föra min talan utan också att hålla näbben stängd, när så behövs.
- Ja, tänk, det har mina år också lärt mig, sa Bennie, alldeles gratis!
