Kontext

Det har sina sidor att vara i farten. Ibland är det bra att bli vid sin läst och ha välfärdens inarbetade service på nära håll. Jag har anledning att reflektera över detta nu.

Jag är åter genomförkyld och det är andra gången på kort tid. Redan efter förra förkylningen satte sig den gamla vanliga hostan i luftrören. Jag tänker att det är en hosta som genererar sig själv. Ju mer jag hostar, desto mer hostar jag. I hela mitt liv har jag varit en hostande människa. Oj, vad jag har hostat.

Det finns astma i släkten. Min mormor hade svår astma och dog när min mamma var bara 3 månader gammal i astmarelaterad problematik. Det märkliga i kråksången är att ingen i min familj lade ihop 1 + 1 och funderade om kanske jag också hade astma. Det har varit en icke-tanke som jag ärvde och svalde med hull och hår. Nej då, astma har jag då rakt inte. Nej det här är bara lite rethosta. Å så hostade jag så jag kippade efter andan och kräktes och hostade igen. I det oändliga. Det blev inte bättre av att finnas i ett rökande hem, kan jag säga. Värst var de där cigarillerna. Rietmester. De tål jag fortfarande inte. Jag närmast hostade sönder mitt äktenskap. Störde nattsömnen. Men astma. Nej då.

Tills för några år sedan. Då klagade jag över min hosta på VC och fick astmamedicin att inhalera. Fick förklaringen att förkylningshosta kan övergå i astmatisk hosta som liksom lever sitt eget liv. Det behöver inte vara astma, men är något åt det hållet. Det var en förklaring som dög i min föreställningsvärld. Jag inhalerade. Det hjälpte ögona böj. Sedan dess har jag av och till inhalerat astmamedicin då hostan satt till och det har gått att hålla på en rimlig nivå. Jag har förundrats över den ögonblickliga responsen. Det är som ett mirakel när luftvägarna öppnar sig för både in- och utandning och transport av diverse slem som vill ut. Det har blivit så bra att jag nu tycker att jag inte har problem längre.

Förrän nu. Nu sitter jag här i min lilla övernattningslägenhet, genomförkyld och hostandes till vanvett. Jag kippar efter andan och kräks. Host. Host host host. Inte vet jag vart jag ska vända mig för att få hjälp. Och egentligen – inte har jag tid att skaffa den heller. Det är nu jag kommer fram till att det har sina sidor att vara i farten. För i farten är promenadstigarna och telefonledningarna till en vårdcentral inte öppen.

Min kollega, som inte ville ha mitt hostande i telefonluren, undrade om jag inte känner nån läkare som… Och ja, jovisst känner jag läkare, men ingen som jag vill besvära med denna futtighet utanför arbetstid. Kollegan föreslog K, min kära urolog. Det mest förbjudna. Hon som redan gjort långt mer för mig än vad man rimligen kan begära. Henne kan jag bara inte fråga. Men, å andra sidan. Hon har ju redan gått långt utanför ramarna, så kanske är hon villig att…

Jag tog chansen. Mailade på hennes privata mail och frågade. Skamset.  Fick omgående svar med några kontrollfrågor. Nu har jag, som hon uttryckte det, ”lite gosaker” att hämta ut på apoteket.

Fattar ni hur bra jag har det?