Återfådd tro
Min kollega och jag har bjudit in en grupp närastående att föra en dialog med oss om hur företagets skall rattas framöver. Bakgrunden är en känsla av att ha gått i stå, vara frustrerad över den långsamma takten vi utvecklas i (ja, allt är relativt, en del säger att det gått fort, men frustrationen är inte relativ, den bara är), en obehaglig ängslan över om vår idé verkligen håller nu när den alltmer möter den så kallade verkligheten, en känsla att inte räcka till och orka med, en undran vad vi har dragit igång och varför. Jag har gått med en onämnbar förnimmelse att vi byggt in hämskor i vårt eget system, och det var då alls inte meningen. Avsikten vara att bygga ett självgenererande och självorganiserande system inom vissa raamar. Inser att jag ifrågasatt affärsidén i grunden utan att riktigt våga tänka tanken klart. Det har varit ett dilemma i mig en lång tid.
Vi inledde vår sejour med att gå på en föreläsning / workshop om Systemisk verksamhetsutveckling och kvalitetsarbete, som en kollega till oss höll på vårt universitet (med oss som leverantör). Därefter åkte vi hela gruppen till min kollegas bostad på ön A nordost om regionhuvudstaden. Vi har surrat högt och lågt och lagat mat och poat på i maklig takt och fått mycket gjort. Efter ett och ett halvt dygns vändande och vridande så har jag återfått tron på KIM. På grunden av affärsmodellen. Jag känner engagemang från fler nu att ratta oss och jag har förtroende för de personer som vill hjälpa till att ratta i en riktning som jag som grundare välsignar. Det känns hjälpsamt för KIMs utveckling och varmt om hjärtat. Och magen.
Jag är tacksam över deras respektfulla hållning till det som är skapat till dags dato och följsamma hållning till framtiden. Inga galopperande utvecklingshästar här inte. Inga direktiv-från-direktörsstelen-fasoner. Jag är tacksam till deras vilja att faktiskt hjälpa till, rent praktiskt och samtigit ha ett strategiskt öga på tillvaron. Jag är så tacksam över att vi inte pratat nyckeltal, mätbara mål på kort och lång sikt och sånt som traditionella affärsutvecklare gör. Det får mig att slå bakut och bli arg. Men vi har definitivt satt upp en ambition för närmsta tiden. Vi utvecklas systemiskt. Det är en öppen fråga huruvida vi ska utvecklas till att ha ett bredare grepp (systemiskt inriktade organisationskonsulter som har kim-verktyget som gemensam grund) eller att vara mer KIM-verktygsorienterade. Vi märker av ett framtida vägskäl, vilket bidragit till frustrationen en tid. Nu är vägvalen benämnda och jag har ändrat inställning, från ångestfulla tvivel till förväntansfull nyfikenhet.
Ska fan vara systemiskt inriktad verksamhetsutvecklare. Det kränger i känslolivet. Men intressant är det i alla fall. Jätteintressant, till och med. Det är gott att ha återfått tron. Det ger förnyad ork. Och arbetsglädje.
