Kontext

Medan jag städar, röjer, slänger så lyssnar jag på sommarpratarna. Aldrig från radion på den rätta tiden, bara via nätet då jag själv behagar. Då kan jag pausa för mitt eviga toalettspringande. (Kära KÅ, om du läser detta. Det verkar funka!)  Jag tar också pauser och skriver lite. Eller läser nåt.

Om sommarpratarna tänker jag motvilligt att de jag gillar mest är galnast och mest självförbrännande. De gör tvära lappkast i livet, bränner ut sig, kånkar, börjar om och beter sig. Och får en del gjort.

Igår pratade Jonas Jonasson. Han är en av ovanstående. Underbart program. Han berättade bl a om våndan att ge ut en bok och bli refuserad av än det ena, än det andra, än det tredje förlaget. Det sjätte och sista förlaget antog honom och debuten ett faktum. Mannen som klev ut genom fönstret och försvann klev in i folkets hjärta. Succen är formidabel. Borde kanske läsa den.

Nu är det så att jag läser väldigt lite. Skriver gör jag som besatt, men läser, nej, det går i sällsynta sjok. Nu lyssnade jag på Jonas Jonasson och drog mig till minnes att jag minsann fick låna bocken av min blåskompis då jag besökte henne häromsistens. Ett sånt där vandringslån, alltså läs-den-och-lämna-den-vidare-till-någon-annan-i-din-tur. Det blev inte av att jag läste den i Drottningstaden, för jag är ju så kvällstrött och läser så lite. Packade med den hem och så blev den liggande.

Nu dök den upp i mitt minne. Jag satte mig att läsa.

Det blir nu mera pauser än arbete, kan jag säga. Den är underbart uppiggande i sommarvärmen. Tyvärr tar den slut snart.