Kontext

Nu är jag hemma, som nersläppt från yttre rymden, undrandes var jag är och hur jag mår och vad jag ska göra med denna ledighet. Huvudvärken lurar i bakhuvudet.

Tankarna kommer ikapp. De går till dotterfamiljen. Där är läget oförändrat, visade gårdagens undersökning. Tvillingarna lever (vecka 23), vilket är både glädjande och förfärande. Föräldrarna håller humöret uppe för det mesta. De vet nu också vilket kön de har. Eventuellt vill föräldrarna ligga lågt med denna information, och då ska inte jag skvallra.

Det är smärtsamt att veta att ens nära och kära går igenom detta. Ingen mormor i världen vill att ens barn ska ha det svårt och få en sån här start i föräldraskapets mysterier. Ingen mormor i världen kan förhindra livets olika villkor att spela sitt existentiella spel med dem.

Nåväl. Alla mormödrar som har hälsan kan ägna sig åt stillsamt midsommarfirande. Jag är en av dem. Hemma, för en gångs skull.