Rosettkörning
I lördags begav jag mig till staden V efter några dagar i Kungliga huvudstaden. Med bil.
Färden startade vid Rosenlunds trädgårdar på Djurgården och skulle sluta ca en timme senare hos min blåskompis i V. Ja, hon är mera bara kompis numera, men det där med blåskompis berättar om hur vi lärde känna varandra. Då hade vi ett gemensamt intresse, vår urinblåsa. Nu har vi fler intressen att utbyta.
Dottern beskrev hur jag skulle ta mig ut ur staden via Valhallavägen. Det gick bra. Till att börja med. Jag körde inte ihjäl nån vinglig gångtrafikant på Djurgården och jag kom ut på Valhallavägen och tyckte jag gjorde som hon sa. Efter ett tag dök skylten Solna upp och det gjorde mig säker att jag var på rätt väg. Snart skulle jag ut på E18.
Efter ett tag inser jag att jag åker på Essingeleden söderut. Det var bara att vända. Tillbaka. En skylt Solna dök upp. Nu skulle jag ta sikte på E18-skylten. Å så kom den och jag körde av vägen och så inser jag, rätt snart, att jag nog tog av för tidigt, för nu var jag på väg till Norrtälje. Vända igen. Solnaskylten i sikte. Men på nåt vänsters vis så lyckades jag vara på E4 på väg mot Huvudstadens Centrum. Fan, nu blev det fel igen. Vek av rätt snabbt och nu var jag uppstressad och blåsan i uppror.
Ja, jag går med en enveten urinvägsinfektion, så blåsan är redan i grunden irritabel. Lite stress och den går upp i högvarv. Då ska det kissas i tid och otid. Nu till exempel. Men jag hittade ingenstans där jag kunde kissa. Däremot hittade jag en taxichaufför som sa att det var jättelätt att hitta ut på Oslovägen. Kör bara dit bort och sväng av och följ sen bara skyltarna mot Oslo. Jag gjorde som han sa och hamnade vid ett slott. Tillbaka igen. Nu hittade jag Oslovägen. Via ännu en Solnaskylt.
Jag konstaterar att jag körde rosettkörning med Solna som rosettens midja. Det tog över en timme. Vädret var vackert och färden gick som smort till målet. Där blev jag mottagen med grillad mat, vitt vin, goa samtal och en skön säng.
