Kontext

Igår hände en rad saker slag i slag. Jag

1) var sysselsatt med mitt vanliga jobb här i Drottningstaden och grunnade, för vilken gång i ordningen vet jag inte, över vad jag gör i det där projektet egentligen. Jag känner mig fel. Småtufft.

2) var inne i en knepig fas i en kundrelation och valde att avstå ett uppdrag som jag sett fram emot att genomföra. Fel. Mellantufft.

3) fick besked om att en nära vän dött i cancer. Hennes cancer upptäcktes ett år efter min. Jag har överlevt, inte hon. Fel. Stortufft.

4) fick ett telefonsamtal om att jag gått vidare och kommit långt i ett lotteri som handlade iPhone, iPad eller Mac. Rätt men ack så fel. Extrasupertufft.

Tillsammans blev det här till en absurd soppa. 1) kan betraktas som normala jobbgrubblerier. 2) och 3) kan närmast förknippas med vemod och sorg. Om 4) kan jag mest bara berätta utan att ha förmågan att kategorisera.

-  Hej jag heter NN och ringer från XX och zcxvasdf qwtr qwer qwe fr qwet qwet qwt!!!

-  Va, va sa du. Vilken då organisation?

-  Schkalebant kondit (det var inte det, med det var nåt på käck hereoglyfiska). Du har deltagit i en tävling om iPhone, iPad eller Mac på nätet och du har gått vidare och kommit långt i tävlingen, faktiskt.

Vagt och motvilligt mindes jag att jag deltagit i nåt på nätet, för det skulle väl vara käckt att få en iPad.

-  Nu vill vi skicka ett paket till dig, utan kostnad, … och så var det en lång harang om vad som var kostnadsfritt och vad som kostade pengar om jag inte sa ifrån mig nåt, och nu ska du få välja vad du vill ha. Motvilligt lyssnade jag vidare.

Jag kunde välja ett superwundergel som också hette nåt käckt som jag förväntades känna till och som var bra för hår, hud och naglar.

-  O låt mig slippa. Jag vill absolut inte ha nån kräm av nå slag. Jag kör med tvål och vatten.

-  Va? Å så kom en lång svada om hur bra det här var.

-  Jag är helt ointresserad.

Efter några turer fram och tillbaka om detta wundermedel och mitt envetna övertygande om att jag har 61 års erfarenhet av bra hud, hår och naglar och att vi trivs så bra med bara tvål och vatten gick hon med  en andhämtning vidare till nästa supererbjudande. Det var nåt med Omega 3.

-  Helt ointresserad igen.

Samma procedur, dvs några vändor fram och tillbaka där jag kraftfullt hävdade mitt ointresse och hon hävdade min konservativa motsträvighet och produktens förträfflighet.

Nästa erbjudande var ett bantningsmedel.

-  Helt ointresserad igen. Men ursäkta, vad har detta med iPhone, iPad och Mac att göra? Jag vill inte ha nåt. Låt mig slippa.

-   Men du fååår det ju. Du kan ge bort till nån som är intresserad.

-   Jag känner ingen som är intresserad och jag vill inte ha bekymmer med att administrera att prylarna ska till nån annan. Jag vill inte ha nåt. Respektera mig, snälla.

Det kom ytterligare ett erbjudande, men nu hade jag stängt öronen helt och raderat ut vad det var i hjärnan. Men helt superduper, var det.

-  Nu får det räcka. Jag vill inte ha nåt och jag vill bli respekterad för det. Nu vill jag avsluta samtalet.

-  Okej okej. Det var värstens vad du är konservativ. Lycka till med tvålen och vattnet.

-  Tack

Va i fridens dar gjorde det där samtalet i mitt liv just då? Eller vad gjorde jag i det samtalet. Jag var ju bara hur fel som helst. Det förstod jag.