En ny kär vän

Jag har fått en väldigt kär vän. En stadig satt mörk tjänstvillig en. Smidig, villig. Jag saknar ord för de superlativer jag har att ösa över denna trotjänare.

 

Vännen skaffade jag mig i en väskaffär på Centralstationen i Drottningstaden för några dagar sedan. Ryggskottet gillade inte att jag släpade på tunga väskor dag efter dag. Så jag gick resolut in i en väskaffär och investerade ca 2000 kr i en väska på 4 hjul och en datorväska som är lätt att hänga på hjulväskan. Jag kan dra den, jag kan fösa den och jag kan luta mig mot den när det hugger i ryggen. Hur underbart som helst. Lycka.

 

Igår åkte jag till Kungliga huvudstaden. Upplevde ännu en variant av orsaker till tågförseningar. Den här gången var det ungdomar som vistades i spårområdet. Polis tillkallades och beordrade strömlöst tågstopp. Så där stod vi ett bra tag. Å så kunde vi åka igen.

 

Gick till Bistron och kvällsfikade bortemot 21-tiden. Min grannpassagerare, som just kom från fiket, undrade om det var dit jag var på väg.

- Ja

- Då måste jag få ge dig något.

 

Å så grävde hon i sin börs och hivade fram 6 lappar.

-  Här, ta de här. Jag har nämligen såna här kuponger till Bistron och de går ut i morgon. Då är de värdelösa. Och jag har handlat det jag förmår. Ta dem bara.

 

Jag tog emot kupongerna och seglade iväg till Bistron.

 

Ja segla är att ta i. Jag går ju som en mycket gammal kvinna mer som en ostkrok. Men jag tog mig i alla fall till Bistron. Där festade jag på rostbiffmacka och en flaska vitt vin. Tänkte att jag gott kunde bli lite glad i hatten med det onda jag har, alltså rygg och datorkrångel.

 

Det funkade. Jag blev glad i hatten och ryggvärken antog andra proportioner och datorkrånglet blev inte lika oroande. Fantastiskt. Sen ringde jag dottern och frågade vad hon och pojkvännen ville ha från Bistron. De ville ha jos, choklad, negerbollar och diverse lösgodis. Och jag handlade så det stor härliga till. Inte för att det var så behövliga saker utan mer för att jag var glad i hatten och tyckte att hela situationen var rätt underhållande. Och dom fnissade glatt över gåvorna.

 

Idag, nu på morgonen, ska de på första ultraljudsundersökningen. Jag ser fram emot en rapport. Själv har jag tagit min nyvunna vän och satt mig på tåget hemöver.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0