Positiv tillväxtmiljö
Passerar Kungliga huvudstaden för att göra ett jobb, träffa tvillingfamiljen och dra vidare utomlands med kollegor/kompisar några dagar. Har flera veckor på språng framöver, faktiskt.
Förvirringens dimmor skingras något kring tvillingfamiljen. Nu vet jag att diagnosen är "selektiv tillväxthämning" och inte TTTS, som jag tidigare antytt. Men det gör ingen skillnad i allvarlighetsgrad, vad jag kan förstå. De stackars föräldrarna lever i ett spann av möjligheter som är gastkramande. Inget är säkert. En eller båda kan dö, en eller båda kan överleva, en eller båda kan vara skadade. Eller friska. Ett är säkert, överlever båda en tid till, så blir dottern med pojkvän föräldrar redan i juli-augusti. Inte i oktober som ursprungligen var tänkt.
I detta kaos av livsavgörande möjligheter blir det viktigt att hitta fasta punkter i tillvaron. Att hålla sig till något som de faktiskt vet. Kuratorssamtal och ultraljudskontroller på fasta tider, utbildning för tvillingföräldrar på utstakade tider, t ex. De blir till pelare i det osäkra vardagslivet.
De blivande föräldrarna har bestämt sig för att satsa på att det går bra. Att tillåta glädje och humor att ta plats i sina liv. Att vara glada över och leva sig in i att bli tvillingföräldrar. Att tro på att barnen överlever friska. Att vara beredda på att föräldraskapet blir väldigt snart.
Och de är förfärande medvetna om att det kanske inte blir så. Den positiva hållningen blir i alla fall den tillväxtmiljö småttingarna växer i, så att säga. Då har föräldrarna gjort vad de kan.
