Hellre fälla än fria
Jag håller på att komma i form, rent kroppsligen. Det är rena work-outen att packa och bära hit och dit, upp ner, ut in, kors tvärs. Jag tycker det är en baggis att vika iordning flyttkartonerna nu. För några dagar sedan var det med ett visst pustande jag gjorde det.
I förmiddags flådde jag runt extra mycket. Det ska gebevars se hyfsat ut om någon skulle vilja besöka mitt radhus nu medan jag är borta. Igen. Fyllde de nyligen tömda bokhyllorna med böcker som jag hjärtans gärna skänker bort. Jag fyllde bilen med skräp och for till sopsorteringen. Där träffade jag gamla bekanta. En av dem flyttade till Malmö förra sommaren. Han stortrivs med det beslutet. Nu var han hemma för att en lagård höll på att falla samman. I den lagårn har han förvarat en massa saker han hade svårt att skilja sig från för ett år sedan. Ägaren hörde av sig och menade att han behöver ta hand om sina prylar innan huset rivs.
- En del saker måste få mogna, tyckte han. Nu är jag mogen att slänga alla gamla fototidningar. (Han är fotograf).
- Ja, så är det kanske. Men jag har inte den tiden. Jag måste besluta NU. Har ingen lada eller förråd att låta mitt gamla mög monga i.
Det är mödosamt att slänga grejerna i soppåsen. Men det är förbannat skönt att sen slänga soppåsen på tippen. Tänk att de där föremålen har sån makt över en. När det i själva verket är en befrielse att slippa dessa saker.
Jag tror jag skippar det där med mognaden. Jag väljer att hellre fälla än fria. Och då menar jag att hellre slänga än behålla. Och det ska verkligen vara ett moget beslut att behålla.
