Bortom horisonten
På min väg genom Sverige igår passerade jag Huvudstaden för några möten och för några timmars gnosande med barnbarnen. Det är bara för underbart.
Hela situationen kring tvillingfamiljen har kommit in i ett tillstånd som jag liksom inte tänkt på. Det som nu händer har varit bortom min egen horisont. Det har varit så mycket stålsättning kring att förstå det som händer och eventuellt kan hända här och nu att jag inte förmått, kunnat eller tänkt på ett sedan...
Nu överrumplas jag av att föräldrarna planerar högst vanliga föräldrasaker. De ska ställa till med namngivning och undrar om jag kan bidra i en del av ceremonin. De planerar för en jul på hemmaplan med fullt av familjemedlemmar runt sig. Skulle vara mysigt att ha mig och min son M hos sig och vakna tillsammans julaftonsmorgon.
Tänk att detta högst naturliga för nyblivna föräldrar varit bortom min egen tankehorisont.
