Det funkade
Skrotar runt i mitt fina radhus här i midjan av mellanmjölkens land och gör det någorlunda presentabelt inför fotograferingen som ska göras i morgon.
Mår dåligt. Har lättare ångest. Vet inte varför, men så är det. Det handlar inte om att jag ångrar mig, för det gör jag inte, utan snarare om en ångest över att jag är som jag är, kaotisk, stökig, inte har det så fint som man ska, att när jag gör det så presentabelt jag kan så kommer det inte att duga. Jag har ångest över att inte duga. Så är det. Nog.
Far runt som ett jehu och gömmer undan kartonger och bråte, kånkar och bär, svetten lackar och hjärtat svider. Pausar med en stunds deckarläsande – Leif GW Perssons Den döende detektiven. Och så satte jag mig att kolla mitt nya SIM-kort. Mitt förra gick sönder häromdan och jag stannade till i Huvudstaden för att kunna fixa nytt SIM-kort och få en liten sniff på tvillingarna. Det där med att ha icke-fungerande-internet-uppkoppling och ett trasigt SIM-kort är också ångestframkallande. Jag tror nämligen att det är mig det är fel på. Jag fick hjälp med felsökningen av tvillingpappan och Telias internetsupport och ja, det VAR fel på SIM-kortet. Pu. Begav mig till Teliabutiken på Sergels torg. Fick ett nytt. Det är detta nya SIM-kort som jag nyss skulle sätta i dongeln för att kunna internetta.
Och vad får jag se. Startpaket Kontantkort står det på paketet. All text handlar om SIM-kort till mobil och hur jag ska refilla kortet med pengar för att kunna ringa. I mitt redan innan ångestfyllt stressande tillstånd blir jag totalblockerad av sån information. Ringer tvillingpappan, som diskar. Han håller med om att det verkar konstigt och vad gjorde killen på Teliabutiken, knappande han in några uppgifter? Inte vet jag! –Prova med att sätta in SIM-kortet och se vad som händer, fick jag som råd.
Det lät ju som ett bra råd. Undrar varför jag inte kom på det själv. Troligen nån känsla av att min dator skulle förvandlas till refillmobil eller nåt annat förfärligt.
Sagt och gjort. Och vad tror du hände?
Det funkade.
