Kontext

För en dryg vecka sedan kollade jag bostadsmarknaden på nätet igen. Jag gör det då och då med några veckors mellanrum. Det roar mig att kolla marknaden och lära mig Drottningstadens geografi. Nu sist kollade jag strax efter jag skrev förra bloggen.

Då såg jag LÄGENHETEN. I OMRÅDET. Det klack till i mitt hjärta. En 2a centralt i Göteborg med en perfekt planlösning i de kvarter jag kikat lite extra lystet på. Den ligger helt nära kontoret. Och bara 5-10 minuters promenad från Centralstationen. Har tänkt att där skulle man bo om man hade råd. Där låg lägenheten.

Utgångspriset var ungefär det takpris jag har för lägenhetsköp. Suck tänkte jag. - Där är den. Inte en chans att jag kan följa med i den budgivningen. Dessutom är visningarna på tider (idag söndag och imorgon) då jag inte är i Drottningstaden. Kört på mer än ett sätt, alltså.

Det kom sig som så att jag berättade det här för en kollega.

– Men hör av dig till mäklaren och be att få titta på den på annan tid. Det skadar inte att titta på en bra lägenhet.

Det gjorde jag. Jag mailade att jag var intresserad och angav de tider jag kunde se lägenheten, både före och efter de offentliga visningarna. Fick tid i torsdags kväll.

Jodå. Min bedömning besannades. Där var LÄGENHETEN. Den tillhör en bostadsrättsförening för 50+are. Föreningens medlemmar har tillgång till samlingslokal, motionsrum, bastu, mysrum, bordtennisrum, hobbyrum, cykelrum och - bäst av allt – 2 övernattningsrum som de boende bokar för en billig penning. Föreningen är mycket välskött, fysiskt och ekonomiskt. Gården är stadsputtinuttig och arkitekturen från 1989 riktigt fin. Fastigheten ligger utmed en av stadens kanaler.

Säljare är ett dödsbo. De vill få saken ur värden fortast och enklast möjligt. Därför satte de ett hyfsat lågt pris i dessa finansiellt vingliga tider. Den som bjuder deras pris får lägenheten. Acceptpris kallas det. Jag fick veta att om jag bestämmer mig omgående så är lägenheten min och visningarna ställs in.

Jag gick från den visningen i omskakat tillstånd. Hjärtat bankade och tankarna slog kullerbytta. Det här är för bra för att vara sant. Eller drömmer jag? Vill jag flytta, verkligen? Vilka blir konsekvenserna? För mig och för de mina, för kompanjon och partners. Jag tog spårvägen till Redbergsplatsen och gick genom Östra kyrkogården till min övernattningslägenhet. Då visade himlen en regnbåge så hel och stark som jag aldrig sett en regnbåge förr.

En dam på cykel stannade intill mig och vi förundrades över den magnifika regnbågen. Jag var förstummad. Tänkte i termer av skatter där regnbågen tar mark, att lägenheten är skatten och att jag ju inte tror på sånt. Valde att berätta om vad jag varit med om för den främmande damen och hon förundrades med mig och gratulerade.

Den natten blev orolig, kan jag säga. Tankarna fortsatte sina kullerbyttor och det var många aspekter som skulle få sin belysning. Mina fastighetskunniga kollegor har instämt i min bedömning - lägenheten erbjuds till underpris och ser bara bra ut. Äldste sonen har engagerat sig som kritisk granskare av både lägenhet och kontrakt. Alla ger mig sin välsignelse. Såg lägenheten även fredag, med en kompis, och meddelade då att jag tar den. Fick veta hur vi gör härnäst.

Så kom det sig att jag nu blivit med en jättefin lägenhet i mycket attraktivt centralt läge till ett pris som jag klarar av. Jag skrev på avtalen kl 10 idag.

Så det kan bli när det är kört. Det här var jag inte beredd på. Och, viktigt för mig att tänka på, än så länge är avtalet bara ensidigt undertecknat. Och mitt radhus är inte sålt än. Gäller att inte ropa hej i förtid.