Kontext

Jag sitter faktiskt i en fin lägenhet i Kungälv. En stor välvårdad tvåa. Över helgen. Och jag frågar mig hur det här gick till.

Allt hände i torsdags. Vi var ett gäng som lunchade på golfbanan i Nödinge. En kollega på jobbet, en 28-årig tekniker, beklagade sig över ett par som bara hoppat av en överenskommelse. De hade tittat på hans lägenhet och bestämt att hyra hans lägenhet i ett år. Min teknikerkollega har gått och blivit kär och just flyttat ihop med sin nya flickvän. Han, och framför allt hon (kloka kvinna) vill prova sig fram och därför vänta med att säga upp lägenheten. Nu hade han alltså motiverade intressenter och de skulle träffas för överlämnande av nycklar och skriva överenskommelse. Två timmar innan ringde de och sade att de ångrat sig. Nu stod han där, min kollega, på ruta noll igen.

Jag lyssnade deltagande. Vi pratade om vad slags hyresgäst han skulle behöva. Hörde mig själv säga

- Du skulle behöva en sån där hyresgäst som jag är.

- Ja, just det. Precis en sån, sa teknikern. Ordningsam (nåja, han får väl tro det), lugn och stillsam.

Så åkte vi tillbaka till baracken där vi jobbar i Nol. I bilen frågade han.

- Seriöst, är du intresserad?

- Nja, jo, nej. Nä, det svar du behöver höra är nej. Men jag är ju så där i största allmänhet igång med att kolla boende i Drottningstadsområdet. Både hyres- och bostadsrätter. Det skulle vara skönt att ha tillgång till ett boende där jag kan husera även under helgerna, utan att behöva fråga om lov.

Å så frågade jag närmare om lägenheten, hur stor den var, hyran, hur det funkar med allmänna kommunikationer, om tvätt- och diskmaskin, om grannarna och sånt. Och jag fick svar på alla frågorna. Bara 30 minuters buss in till stan. Det tar ju lätt 30 minuter vart an än ska nånstans. Hm. Jag kanske har tänkt lite snävt i mitt letande. Kanske Kungälv skulle kunna vara nåt? Men nej, jag orkar inte tänka nytt.

Men så hörde jag mig också säga

-  Skulle jag kunna provbo i din lägenhet under helgen?

Va fan. Var kom den frågan ifrån? Jag skulle ju hälsa på småttingfamiljen i Huvudstaden. Efter att frågan var ställd – och naturligtvis fick den ett ultrapositivt svar – så tänkte jag att det nog inte skulle vara fel att bli kvar. Dels skulle jag slippa resa en helg och så skulle jag undvika att smitta de där små människotviliingarna. Även om risken är minimal, så skulle den bara inte finnas, om jag blev kvar här i Drottningstaden.

Kollegan högg. Klart du kan prova. Hur gör vi nu? Du skulle behöva få nycklarna nu, för vi ses inte imorgon (=fredag).

Ja, så var överenskommelsen gjord. Jag lovade att ta det som det var och han lovade att förstå att jag bara kanske skulle använda erbjudandet, eftersom jag inte beslutat mig för om jag ska åka till huvudstaden.

Sen upptäckte jag hur skön tanken var att bli kvar och bara ta det lugnt och kanske få chansen att se mig om i lite lugn och ro. Nu är jag här. Lägenheten är jättefin. Men det är lite krångligt med kommunikationerna, tycker jag allt. Men om jag vill, så kan jag hyra en fin tvåa i ett år. Och kanske kan jag överta den och bli förstahandskontraktsinnehavare.

Sensmoral. Man ska passa sig. Det man intresserar sig för får man mer av. Jag skulle inte ha varit så deltagande i hans bo-bekymmer.