Nuddar mark
Det var inte så farligt att utsätta mig för den där risken jag beskrev i förra bloggen och som gjorde att jag kände mig i okontakt med moder jord.
Säljaren har accepterat mig.
Det tycks mig som om låneinstituten står i kö för att hjälpa mig och den där handpenningen erbjuder de, som en värvningsgest, utan ränta. Den bakas in i lånet. Min bankkvinna sedan flera år kostade på sig att säga att hon var avundsjuk.
Mäklaren i min stad vill gärna sälja mitt radhus. Hon har redan fått nyckel och ska fota till veckan. Jag har helgen på mig att snygga upp mitt hem i fotogenikt skick. Sen tar hon hand om allt. Till och med ombesörjer flyttstädning och borttransportering av det gamla mög jag inte vill ha eller befatta mig med. Däremellan får köparen välja om de vill ha nåt av det jag överger.
Nu har jag börjat sprida nyheten. Vill ju att folk ska veta att mitt jättefina radhus är till salu.
Och jag noterar att jag börjar ta mark efter den där otrevliga känslan av att vara ute och cykla i yttre rymden. Det verkar gå vägen det här.
Idag var jag till tandläkarn. Kommer att få tips på bra tandläkare nära där jag kommer att bo. Vill också hitta en bra vårdcentral. Och en just bankkokntakt. Undrar om jag inte därmed håller på att nudda mark. I Drottningstaden. I alla fall har jag markkänning.
