Ojordad
Nu befinner jag mig i ett tomrum eller skruvstäd där jag saknar kontroll över tillvaron. Det känns som om allt kan hända av både fantasterier och djävulskap. Jag är djupt beroende av andras agerande.
Jag ska träffa en mäklare om en stund och jag vet inte ens om hon tar objektet (alltså mitt radhus) till försäljning och än mindre hur den försäljningen kommer att falla ut. Och när. Det här är min akilleshäl just nu.
Jag ska träffa min bankkontakt efter lunch och hon ska nu fås att stå för sitt ord och låna ut pengar till mig. Annars har jag problem, kan jag säga. Dessutom ska hon fås att bevilja kortfristigt lån till handpenningen. Nu, på stört. Handpenningen ska vara betald på fredag. Dom pengarna kan jag inte hosta upp själv just nu.
För att kunna köpa lägenheten var jag tvungen att skriva på igår innan dessa viktiga pusselbitar var lagda. Jag har gått in i denna situation med öppna ögon. Det är en risk jag är beredd att ta. Den ger mig definitivt en känsla av att vara ojordad. Hoppas det varar bara några timmar.
Nej, inte är jag nån cool affärskvinna inte. Det här är mitt livs största affär och jag saknar för tillfället markkontakt. Så känns det.
Det bästa jag kan säga om situationen är att jag är medveten om mitt risktagande och beredd att betala det pris i form av knepiga känslor som uppstår. Jag är ömsom skräckslagen och ömsom euforisk. - Hujedamig. Eller som vi säger på klingande norrländska.
- Vojne, vojne.
