Kontext

Idag är det 10-årsminnet av av Nine Eleven. TV1 minns, kommenterar och sänder hela dagen. Jag sitter i soffan och jobbar undan ett och annat medan TVn går. Det är rätt masitigt och klockan är bara tolv.

De traumatiska minnen som omvittnas aktivierar egna trauman. Det är kanske det som känns mastigt.

Samtidigt sker en stunds reflektion om vad som hänt de senaste 10 åren och hur Nine Eleven påverkat världssamfundet. Först ställde de allra flesta staterna upp på USA och följde dem solidariskt i att föra krig mot terrorn och de skyldiga. USA agerade byxis. Bush polariserade. De som inte är med oss är emot oss. (Snacka om svart-vit världsbild). Bush-administrationen passade också på att utvidga och bredda kriget, från att vilja gripa de skyldiga till dådet  till en odefinierad fiende som Iraks förmodade kärnvapen fick symbolisera. Och det tog ett tag innan delar av världssamfundet innan de sa, men hallå där, stopp, det här är inte rätt.

Under de här åren har det tullats en hel på demokratiska rättsprinciper, bl a i Sverige. Vi tillät USA-tjänstemän att på svensk mark utvisa några egyptier utan att förtydliga vad de var skyldiga för, utan att kunna försvara sig och utan rättslig prövning. En av dem är nyligen frisläppt. På Guantanamobasen hålls fortfarande fångar utan att veta vad de anklagas för och utan rättegång. 10 år... Det är inte rättssäkert. Det är inte värdigt en demokratisk stat.

Man kan säga att kriget mot odemokratisk terror ledde till odemokratisk terror. Därmed vann, i något avseende, terrorismen.