Gruvsamma vårkänslor

Idag ska det ske. Både bil och cykel ska få komma ut och lufta sig. För nu är det vår.

 

Bilen ska tvättas och föras till Bilprovningen, där den ska godkännas för körning, har jag tänkt. Sedan jag körde ner den hit har den blivit lagad och därefter avställd i väntan på våren. Nu hoppas jag kunna ställa på den igen. Jag har varit om mig och kring mig och kollat hur jag gör och i vilken ordning. Så nu har jag en endags bilförsäkring för att köra bilen till och från besiktningen. Om den klarar sig skall jag ställa på bilen via Transportstyrelsens hemsida och jag vet vilka uppgifter jag behöver för att kunna göra det. När jag tryckt på knappen skickas automatiskt meddelande till försäkringsbolaget som aktiverar bilförsäkringen. Jag känner mig så redig.

 

Cykeln ska få uppsöka den cykelreparatör jag utsett som min. Den ska bli vårfin den med.

 

Det finns nåt pirrigt spännande med detta. Jag ska ut i trafiken. Stadstrafiken. Det gruvar jag mig för. Särskilt som bilförare. Jag tycker verkligen att billederna är som tjorviga nystan i den här staden. Idag ska jag t ex klara att hitta Bilprovningen i Hisings-Backa. Har fotat kartbilder i både översikt och detalj och läst in mig på hur jag ska köra. Och när jag tänker på det så får jag en klump i magen. Jag har dock inte någon tid att passa. Idag.

 

Men redan på måndag ska jag ut och fota pågående arbeten i alla pendeltågstationerna som jag jobbar med och då är jag inne i det trafiksnurr som till och med de mest garvade lokala trafikanterna tycker är trixigt. Det pågår vägarbeten, arbeten med pendeltågstationerna och järnvägsarbeten mest överallt och pendeltrafiken dirigeras än hit än dit.

 

Det hela är inte bara förenat med spirande vårkänslor. Det är gruvsamt också. Jag får ta ett steg i taget. Kan träna i helgen. Nu först ska bilen fås till och i godkänt skick ifrån Bilprovningen. Det får bli dagens utmaning. I helgen kan jag förhoppningsvis träna på det som jag ska klara på måndag.

 

Nu kom jag på en positiv målbild. När bilen kommit fram, så skulle jag kunna lufta den genom att köra till son-familjen vid stora sjön. Det är roligare och mer motiverande att tänka på att träffa ett barnbarn än att tänka på trafiktjorv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0