Pay-back-time + lite älvfilosofi
Emellanåt tycker jag att mitt liv är dramatiskt i överkant. Jag har liksom inte förstått hur det kommer sig att stillsamma gråa jag har det så dramatiskt med än det ena, än det andra. Jag har varit ganska fattig som egenföretagare, ibland har det varit kritiskt, folk har dött som flugor runt mig under en period, min mamma dessutom under psykiskt drama i världsklass, jag har själv varit svårt sjuk, min dotter hade en tvillinggraviditet som var över-överkurs i graviditetsdrama och ja... det har inte varit nån hejd på det, helt enkelt. Det är fler än jag som tyckt att -Jag ska då alltid vara värst!
När så livet lugnar ner sig blir det liksom lite tomt.
Men livet är inte utan draman för det. Det är bara att blicka nån cm utanför sig själv, så finns det draman att ägna sig åt. Häromnyssens, i lördags närmare bestämt, blev en yngling oåterkalleligen av med sin ena fot i en tunnelbaneolycka på Gullmarsplan i Kungliga Huvudstaden. Han är pojkvän till MG som sär syster till min dotters pojkvän. Han vårdas såklart på sjukhus (av den förträffliga svenska sjukvården som bara finns där när det gäller) och ja, han har i alla fall överlevt. En ung kvinna, dotter till en mycket kär vän, behandlas för nyupptäckt lymfom, lymfkörtelcancer. En annan ung kvinna, dotter till en annan mycket kär vän, behandlas för en mystiskt muskelsjukdom som hon får leva med resten av livet.
Man kan säga att jag bytt taktik. I stället för att krisa i egna draman kan jag vara ett stöd för andra så där lite i bakgrunden. Är hyfsat kompetent i att bara stå där och vara orädd när det gäller. Och jag har fått så mycket av andra under årens lopp att det är pay-back-time.
En annan aspekt på tillvaron är att den ÄR dramatisk. För alla. Allt blir mer eller mindre drama om man går och tror att livet är en lugnt flytande älv utan krusningar på ytan. Men så är det ju inte. Det vet vi ju alla.
Livet är ibland en lugnt flytande älv, ibland forsar den, ibland är den försedd med bakvatten, stillastående gölar, ibland är vattnet rejält syresatt av forsens stenar, ibland är fallhöjden imponerande, ibland nästan ingen alls. Våra liv förflyter lite olika, men aldrig är de stillastående och stillsamma hela tiden.
