Tomt och trött
Nu har dom åkt, dom där människorna som är mig så kära, så det nästan gör ont.
Drottningstaden visade sig från sin bästa sida med tanke på att påskvädret var kallt. Snöglopp när dom kom och for, strålande sol däremellan. Drottningstaden visade sig också kunna erbjuda halvåringar något av intresse. Vi klarade av ett rätt digert program.
Långfredagen då de kom mitt på dagen gick åt att lära känna lägenheten och huset. En kortare promenad i snöglopp. Påsklördan for vi med spårvagn till Sjöhistoriska och kollade fiskar i akvarier och åt lunch. Därefter inhandlade vi fisk i Feskekörka och vandrade hemöver via Trädgårdsföreningens Palmhus. Igår söndag gick vi en sväng till mitt jobb och promenerade rätt igenom Clarion Hotel Post vid Drottningtorget för att kika på miljardrestaureringen. Jag gjorde bort mig så att larmet gick då jag skulle underlätta för tvillingvagnen att passera en dörr. Vi for vi till Botaniska trädgården, åt lunch utomhus, intog Växhuset och lät tvillingarna storögt betrakta karparna där och alla växter där. Jodå, de var storögda inför allt detta. Det är tåga i töserna.
I morse for de. Vi kunde summera ett lyckat experiment. Det går alldeles utmärkt att resa bort för tvillingfamiljen, även om det är en kraftansträngning som kostar på. Men det är en kraftansträngning som nog också ger lite, vad ska jag säga, lite omväxling. Den omväxlingen tror jag gör nytta i ett liv som är så otroligt bundet till en trång lägenhet med två småttingar som behöver så mycket uppmärksamhet.
Jag vinkade av dem vid stationen och gick hem i snögloppet. Det kändes riktigt tomt. Lade mig på soffan, bara en liten liten stund. Vaknade flera timmar senare, utan att känna mig helt utvilad.
