Kontext

Jag har varit i huvudstaden i helgen. Meningen var att bara komma på besök, alltså inte passera som hastigast på genomresa som brukligt varit, och avlasta lite för de ganska trötta föräldrarna. Jajamen. Jag kavlade mentalt upp skjortärmarna. Här ska avlastas.

 

Tog en del nattmatningar och tidiga morgontimmars babyumgänge för att föräldrarna skulle få sova lite extra. Det uppskattades.

 

-      Se nu till att ni gör något som ni kan minnas efteråt som lite speciellt, utöver det vardagliga. Gå på Centralbadet och bada. Gå på en trevlig restaurang på min bekostnad och ät riktigt gott i lugn och ro. Gör nåt som ni efteråt kan minnas att det här gjorde ni utöver att ta hand om era tvillingar.

-      Ja, jo, vi ska tänka lite på saken.

 

Fredag kväll tillbringade vi hos vänner och övernattade till och med. Kom inte hem förrän på lördag eftermiddag. Lördag kväll var det nog mysigast att bara vara hemma. När tvilingarna lagt sig spelade vi Bonanza, spelet som vi gillar alla tre. Jag förlorade.

 

Söndag skulle det ske, det där speciellt avlastande.

 

Mitt på dagen tog jag småtjejerna på promenad till Råsundasjön i gnistrande soligt vinterväder. Tanken var att det skulle bli en rejäl promenad. Damerna var matade och bytta och det var upplagt för flera timmars vaggad sömn under vinterpromenaden. Föräldrarna skulle få vara bara lediga på egen hand.

 

Tvilling Hedda gjorde som planerat. Hon sov som en gris. Tvilling Signe, däremot, var storögd mest hela tiden. Hon tog endast en kort slummer.

 

Jag fick ett sms från mamman.

- Hör av dig när du är på väg tillbaka. Vi är i källaren.

 

Det betyder att de tagit sig an projekt röjning i källaren på årets troligen vackraste vinterdag.

 

Det blåste rätt duktigt längsmed sjön. Bitande kall motvind hade jag. Insåg att när jag vänder kommer tjejerna att ha snålblåsten in i vagnen och hur blir det då? Särskilt som en av dem faktiskt var klarvaken. Jag hade varken mat eller blöjor med mig.

 

Grubblade hur jag skulle göra och tog en inte fullt så lång promenad jag tänkt mig, på grund av blåsten och en vaken Signe. Getade mig tillbaka bland fina villorna och pratade med Signe om träden, husen och fåglarna som hon kunde se från sin utgångspunkt där nere i vagnen. Blev lite i gasen av att ha en alldeles egen upplevelse med henne. Vi gjorde nåt som bara hon och jag var med om. Helmysigt. Fick en förklarad känsla av att detta minsann bara är början på alla äventyr som vi kan komma att göra tillsammans.

 

Gick sakta men säkert tillbaka till gallerian, men inte hem utan satte mig på ett fik. Nu var vi nära hemmet och kunde snabbt komma hem om det skulle behövas. Bjöd in föräldrarna att fika med oss. Satt med Signe i knät och intog en kaffe och en lemon maräng paj. Till Signe hade jag inget. Hon äter ju mest bara Baby semp och har precis börjat smakträna på morot och banan. Vi satt och tittade på våra fikande grannar och jag kunde konstatera att det var iden öl-gubbar och vin-tanter och så var det vi. Signe tyckte inte det var så kul efter en stund. Trots att jag förklarade att vi var på café och att det var ett äventyr och att det här bara var början på alla äventyr vi skulle göra tillsammans framöver.

 

Hon var ganska otålig när föräldrarna kom. De fick sig ett stressigt fika. Mitt i alltihop sprang pappan hem för att mata Signe som nu verkligen misstyckte situationen. Kom tillbaka med matad baby som ändå var missnöjd. Det blev ett uppbrott som blev lite hipp som happ, där jag gick och handlade och föräldrarna tog sitt sovande respektive vakna barn och gick hem.

 

Summa summarum så här långt: Maximal otakt vad gäller både sömn och mat för de små. Hej och hå. Det här med att de är i takt med varandra är underlättande. Betänk också att ambitionen var AVLASTNING.

 

Jag var ganska trött när jag kom hem. Behövde vila lite. Flickorna var också ganska trötta. I alla fall Signe, som väl närmast var alldeles ifrån sig av trötthet och intryck. Mamman tog sig an henne. Pappan poade på i köket med de inhandlade varorna och fortsatte att dunsa på med nåt. Det visade sig att han påbörjat projekt avfrostning av frys.

 

Klockan blev så pass att det var läggdags för små damer med helt olika sömnintag under dagen. Det gick ändå ganska bra att övertyga dem om att dagen blivit till kväll. Jag sprang mellan vattenkokande kastruller som frysen kontinuerligt matades med och nappiga flickor medan föräldrarna fixade middag. Sushi. Hämt-suchi. Därmed fick de en promenad alldeles på egen hand. Igen.

 

Golvet svämmade över av vatten från den tinande frysen. Det ledde till att en vattenskada behövde förhindras och golvet blev skurat och gnuggat från repor från stolarna. En himla aktivitet. Vi avslutade kvällen tillsammans med ännu ett parti Bonanza. Jag vann. Sen la jag mig.

 

Föräldrarna poade på i ytterligare timmar med att baka bröd, koka nappflaskor, fixa Pre Nan och Baby Semp, diska mm. Jag har lite dålig koll på allt som måste göras inför en ny dag. Men det tog sin lilla tid i alla fall. De lade sig inte förrän bortåt ett på natten.

 

Därmed hade helgen gått. Facit från projekt Avlastning var att barnen hamnat i otakt, att källarförrådet befunnits vara ett heldagsprojekt om ostördhet i arbetet kan fixas, att frysen är avfrostad och att livet går vidare. Föräldrarna hamnade inte på SPA-anläggning, inte ens på restaurang, men fick en relativt minnesvärd helg i alla fall. Och jag fick världens bästa avledning i grubbliga tankar. Det kallar jag AVLASTNING.