Kontext

Jag kom inte undan narkosläkarbesöket. Blev uppringd igår eftermiddag med en undran om jag kunde träffa narkosläkaren idag kl 10. Stön. Nåväl. Jag gjorde det.

Konstaterar att alla de här besöken jag håller på med tar en massa tid. Ändå bor jag behändigt till. Kan ta spårvagnen till avdelning 67 på Sahlgrenska. Inga byten ens. Men jag ska träffa en person som ska visa mig en annan person och så är det väntan i det ena väntrummet efter det andra. Läkaren var upptagen av nåt ska-bara och ja, tiden går.

Trots detta rika utbud fångades min uppmärksamhet av några skrifter i bokhyllan. En dansk skrift om Trädgård (Haven) och en bok om Lapptäcken.

Narkosläkaren frågade samma frågor som alla andra frågat och som jag dessutom besvarat skriftligt i ett gigantiskt formulär. Det är ändå jag som ger kort bakgrund. - Jag är en riskpatient, jag är kärnfrisk utöver de besvär jag är här för och jag är överviktig. Så summerade jag situationen den här gången.

Det var övervikten som föranledde det här extra besöket. Jag passade på att fråga vad som var extra riskabelt med sövning av överviktiga och jag fick en engagerad förklaring. Kort - a) lungorna är dimensionerade för normalvikt. Vid övervikt ökar risken för små proppar och partiella ihopsäckanden och b) det tyngande fettet gör det svårare för lungorna att naturligt rensa sig. De har naturligtvis beredskap att hjälpa lungorna vid problem. Han gladde sig över att jag undrade och sa att det inte är många som frågar. Det är då för himla bra att de är så noggranna som de är.

Han bedömde mig kunna klara av operationen nu på måndag. Särskilt nöjd var han med att jag inte röker.

Och så frågade han om tänderna satt fast i munnen. Jag höll på att få ett bryt. Kunde inte hålla mig för skratt. Tyckte det var hejdlöst roligt. Förklarade att jag nyligen fått en dyr tand fastskruvad i huvudet och vi var överens om att då borde åtminstone den sitta ordentligt fast. Sen kände jag efter och ja, jag kunde inte känna en endaste lös tand. Å inte har jag löständer heller. Å så satt jag där och kunde inte sluta skratta.

Fortfarande, nu när jag skriver det här, rinner tårarna av skratt. Det är nåt som är så hejdlöst roligt. Om jag bara visste vad.

Narkosläkaren försäkrade att det där med lösa tänder är en absolut realitet för honom. Det är inte bra om en tand plötsligt slinker ner i lungan under pågående operation. Och det kan jag förstå.

Fniss.