Kontext

Jag har, parallellt med mina beskrivningar över krånglande teknik, förundrats över hur dessa teknikbekymmer anhopar sig just nu.

Jag har haft betydligt fler bekymmer än vad jag skrivit om. Slutade blogga om det för det blev sån fokusering på min teknikstress att det stressade upp mig ännu mer. Stressen blev självgenererande och det kändes inte kul längre. Jag har bl a brottats med absurda problem med Handelsbankens internet som gjorde att jag plötsligt inte kunde göra internetbetalningar. Supporten hjälpte mig ladda om programvaran. Men nästa dag funkade det inte igen. Jag har haft problem med att mobilen och datorn inte längre vill synka med varandra. Jag har inte kunnat ladda upp bilder från mobilen. Etc etc. Jag har också varit osedvanligt glömsk.

Det var som förgjort. Allt jag tog i krånglade. Kändes det som. Jag började så smått diagnostisera mig som begynnande - eller varför inte långt gången - senil demens. Eller värre.

För att spä på stressen har jag haft ågren för min professionella framtid här i min nya stad och så har jag haft näring till att återigen ifrågasätta min hälsa. Eller på ren svenska – har cancern kommit tillbaka? Det var ju också läge just nu! (Som om det någonsin skulle vara läge!) Dessutom har jag kommit att inse att lösningen för min bil inte är den bästa.

Summa summarum kan jag betrakta mig som en ganska höggradigt stressad människa den senaste tiden.

Nåt får mig att tro att allt det här har med min flytt att göra. Det är omvälvande att flytta. Alltså på ett djupare plan omvälvande. Själva omställningen ruskar om.

När den yttre miljön förändras så förändras jag. Den yttre miljön är mig bara ytligt bekant, det mesta känner jag inte till eller hittar till. Det medför att jag känner mig vilsen och obekant med mig själv och mina tekniska apparater. Det i sin tur stressar mig. Men varför jag skall misstro min professionella kompetens, det vet jag faktiskt inte.

Nåväl. Det kommer väl att lugna ner sig. Jag vänjer mig. Tycker faktiskt redan att det vänt.

Idag lyckades jag själv vara inne djupt inne i min mobil och ändra en del inställningar (från det där dumma iCloud till datorn) och se - plötsligt kan mobil och dator synkas igen. Jag tror inte längre att cancern kommit tillbaka. Jag har grejat en kallparkeringsplats i p-hus på Olskrokstorg till en rimlig penning och jag har hittat en bilmekaniker som ska laga bromsarna alldeles nära där jag bor. Han får högsta rating på nätet i kundbemötande till rimligt pris. Och jag har själv haft två bra samtal med honom. Allt detta sammantaget gör att det känns mera kul än stressigt att göra helg.

Det börjar åter bli lite kul att ha flyttat. Och jag tycker nog att jag är nya professionella erövringar på spåren. Lite kul, det med.