Kontext

Efter några dagar i min gamla hemstad åkte jag slutligen söderöver. För gott.

Då hade jag klarat av två jobbinsatser i regionhuvudstaden, tömt det sista ur radhuset, putsat upp garaget, besiktigat bilen, slutfört radhusförsäljningen med påföjande lunch, träffat min revisor och hämtat upp en medresenär.

I huvudstaden umgicks jag med tvillingfamiljen (mysigt) ett dygn innan det bar av till sonen. Där skulle jag lämna några småprylar och hämta Fogelboken, som jag bloggat om tidigare - det där praktverket för fågelintresserade nördar, praktverket som jag bara ville bli av med.

En tid har jag fört dialog med en fågelkonstnär i Småland om att överlämna praktverket när jag far med bil neröver. Jag hade väl inte tänkt mig att jag skulle åka hem till honom, men så blev det. En omväg på ca 20 mil motiverade jag med att sätta det på upplevelsekontot. Och som sådan var den prisvärd.

Jag hade mina onda aningar. Eller - ibland for min fantasi iväg på specialutflykter.

Han skulle betala kontant, det var enklast så. Fantasi: - Det är säkert oäkta pengar och jag blir totalblåst.

Han lockade in mig in i mörkaste Småland, långt bort från ära och redlighet ända in till ensligheten. Fantasi: - Jag kan bli mördad och inte en kotte skulle märka det eller sakna mig på länge.

Han bodde i ett fallfärdigt hus från 1700-talet vid en tjärn och en kvarn. Miljön var bedövande vacker. Vi gick där i snön och skådade det mäktiga vattenfallet. Fantasi: - Om han ger mig bara den minsta lilla puff nu, så faller jag ner i vattenfallet och dör.

Han verkade vara svältfödd på öron och jag bjöd honom mina. Han levde som frånskild - frun verkade ha dragit när han en tid jobbade mest bara borta.

Han satte igång att berätta om alla sina projekt. Fågelskulpturer utifrån Olof Rudbecks fågelplanscher var bara ett av dem alla. Ingående fick jag veta om tekniken att snida fjädrar så att de såg ut som just fjädrar. Skicklig är han. Tveklöst.

Det här är en naturtrogen garfågel. Garfåglar utrotades på 1840-talet och det finns ett fåtal uppstoppade exemplar kvar.

Här är två av hans verk. Den till höger är en ilsken avbildning av Anna Anka.

Han renoverade sitt hus själv. Ingående fick jag veta hur han räddat murstocken från att rasa när det gistna huset höll på att falla samman. Han satsar på att köpa upp och vidaresälja mynt. Ingående fick jag veta silvrets och guldets prisutveckling och vilka som säljer och vilka tyska företag som köper upp. Han tänker satsa på metangastillverkning av ko-gödsel. Ingående...

Han var ett fascinerande unikum av ofokusering. Tusen projekt utan röd tråd och ekonomisk bäring.

Jag blev allt mer bekymrad över att klockan gick, att det blev mörkt och att det nu snöade ymnigt. Till slut kunde jag ändå resa vidare. Jag var inte hemma förrän sent på kvällen.

Om mina fantasier blev infriade? - Nej. Inte en enda. Pengarna är äkta och jag lever. Men jag summerar att jag själv kört bil genom halva Sverige för att leverera en mapp och några böcker till en vilt främmande människa som bor ensligt i obygdens utkanter. De kunde lätt ha skickats med buss. Den dagen befann jag mig på resa från före kl 10 på morgonen till efter kl 10 på kvällen. Så vem är den galna i den här berättelsen?