Kontext

I helgen gick jag på ännu en stadspromenad och köpte mig helt sonika en liten TV på Elgiganten och på vägen hem gick jag in på Telia och tecknade avtal om TV kopplat till bredbandet. De var tjänstvilligheten själv.

Jodå, jag skulle få en digitalbox med posten och sen var det typ klart. Digitalboxen skulle vara gratis för mig, tre månaders gratis abonnemang och därefter knappa 150 kr i månaden för nivån ”lagom” som ger mig 10 tv-kanaler. I 24 månader. + själva bredbandskostnaden, vilket är en annan femma som jag också tecknat avtal om i 24 månader.

Jag var lite misstänksam. Min erfarenhet är att det aldrig är klart i och med att apparaten kommer. Jag gjorde en plan-bild över lägenheten, visade fotona på mina utttag som jag hade i mobilen och var de sitter i lägenheten. Jo då, det var som jag befarade. Det uttag jag måste använda sitter på fel ställe i förhållande till var jag vill ha TVn. Jag behöver dra en sladd tvärs över vardagsrummet från digitalboxen till TVn. Eller så behöver jag ha en trådlös router för ytterligare en dryg tusenlapp.

OK, bra då vet jag det. Den detaljen får jag ta senare. Bara jag får TV-n att funka, tänkte jag. Man får ta det stegvis, så att säga. Visst märker du att jag i alla fall anstränger mig att ha huvudet på skaft?

Digitalboxen kom snabbt. Jag hämtade ut den i tisdags. Öppnade paketet och fann en liten svart låda med några sladdar och en beskrivande broschyr på engelska. Jag gjorde exakt som det stod, så gott jag nu förstod. Jo, då,  sladdarna kom på plats så att lådan fick kontakt med både strömuttaget, den vita bredbandslådan och själva TVn. TVn lyste upp och jag kunde knappa fram önskat språk och nåt mer, men sen kom jag baske mig inte vidare. Den sa nåt om att den inte fick nån signal. Försökte om och om igen. Men nej.

Hittills är händelseförloppet OK, för det här är jag van. Jag brukar gå bet. Men frågan var – Vad gör jag nu? Vem kan hjälpa mig? Misstänkte att varken Elgiganten eller Telia kommer springande för att hjälpa en gammal dam installera sin TV. Det ska ju vara dö-enkelt ju.

Deras översvallande hjälpsamhet vid inköp och avtalstecknande brukar transformeras till sin motsats när det kommer till frågor om Now what?, när prylarna är i ens eget hem. Det är i alla fall min erfarenhet. Jag kan i och för sig förstå det. Skulle de ägna sig åt såna som mig, skulle deras affärsidé inte vara lika inkomstbringande. Det kan till och med jag räkna ut.

Nu är det så att, trots att jag är nyinflyttad och känner väldigt få, så har jag ett visst kontaktnät. En av mina kollegor är bl a datakonsult som har varit högt uppburen chef inom dataverksamheter. Det är vi som ska skriva en bok tillsammans och vi behövde träffas ändå. Han erbjöd sig att hjälpa mig.

– Puuu.

Han kom i onsdags kväll. Han berömde mig för att jag satt sladdarna alldeles rätt. Vi bytte ut en skartkabel mot en annan som skulle fungera smidigare och så satte vi igång. Hamnade i samma läge, nämligen att TVn inte får nån signal. Det var nu han aktiverade sin expertkompetens.

Vi började med att registrera routern på vederbörligt sätt, dvs inte så där genande som gick så bra häromdagen. För det kan vara nån spärr inbyggd nåstans. Han knappade och fixade och jag satt och smakade på känslan av att vara urbota dum och inte fatta något. (Jag tänker faktiskt rätt ofta på dem som har svårt att hänga med i skolan. Det måste vara hemskt, helt enkelt. Förstår om de i ren desperation väljer annan bana, den stökiga eller rent av kriminella. Då får de i alla fall uppleva att de tillhör gänget som kan och fattar nåt.)

Sen gick han in på Telias hemsida och tittade runt. Hjälpte mig att aktivera ”Mina sidor”, bara det tog en stund, med att logga in och välja lösen. Där såg vi vilka abonnemang jag har. Jodå, där fanns bredbandet aktiverat, men det stod inget om TV-abonnemanget. Dags för supporten.

Jag ställde mig i supportens telefonkö och han satt vid chat-kön. I min telefon sade dom vid upprepade tillfällen att jag kunde ringa ett annat telnummer som skulle gå snabbare men kosta x kr/minuten. Den gubben gick jag inte på. Jag hade könummer 48 i början och efter ganska många minuter, typ 20, så var jag nere i 13 och då bröts förbindelsen och jag var utslängd från kön. (Kan ha att göra med den varierande täckningen i lägenheten.) Men kollegan hade häng på chatten och efter ett tag fanns en Magnus i andra änden som undrade vad han kunde hjälpa till med.

Det fick han veta på ett sånt där redigt och begripligt sätt som bara dataexperter kan ge. Magnus var borta en lång stund, så vi började undra med ett litet ”Kvar?” (man är ju så kortfattade i chat o mess!), men så kom han tillbaka och skrev att jag inte hade nåt avtal registrerat, men att han kunde hjälpa mig med det. Vad hade jag kommit överens med Telia om?

- Oj, oj, vad var det nu?

Än så länge stod jag upprätt. Hittade en liten lapp på anslagstavlan där jag skrivit upp allt det här med gratis digitalbox, gratis tre månader, ”lagom” och 24 månader. Magnus verkade nöjd. Efter en stund hade han fixat det åt mig så att jag nu på hemsidan kunde se att jag även har ett TV-abonnemang.

Vilken lättnad. Lösningen gäckade. På det igen. Dvs på med TVn, välja språk och knappa vidare och… samma visa. Ingen signal.

- Men, fa Fan! (1)

Tillbaka till Telia-supporten. Nu var det dags för en annan supportavdelning och en annan person. Anna fanns plötsligt på supportchatten och även hon undrade vad hon kunde hjälpa till med. Även hon fick en redig beskrivning av läget av min kollega. Så försvann även hon ett tag. När hon så var tillbaka meddelade hon att jag tecknat avtal om att leveransen, alltså öppnandet av tjänsten, skulle ske 19 januari. Punkt. Kunde jag få det ändrat nu? Nej, det måste jag ta med dem jag tecknade avtalet med.

- Men, fa Fan! (2)

Här tog det alltså stopp.

Stön. Vagt började jag dra mig till minnes att jag tänkt ut det så fiffigt. Jag ska nämligen ut och resa igen och det är lika bra att jag tar itu med det här när jag kommit tillbaka igen. Typ nästa helg.

Där satt vi med två och en halvtimmes ansträngning i onödan. Och boken, ja den fick kanske tre minuters uppmärksamhet och sen var det hög tid för min kollega att bege sig hem. Han mördade mig inte, faktiskt. Men jag fick mitt straff ändå. Den plåga av pinsamhet och sjunka-genom-jorden-känsla jag upplevde är ett kännbart straff, kan jag berätta. Så är det emellanåt att leva med just mig.

Det här sakliga tillståndet är en påminnelse om just detta.