Kontext

Final. Så har då äntligen historien om att få min TV att funka fått sitt slut. Och jag är mer eller mindre ett nervvrak just nu.

 

Jag gick hem tidigt från jobbet för att det skulle vara ljust och jag själv vid mina sinnen. Ville ha tid på mig och inte komma för sent för för att kunna få support.

 

Började med att konstatera att det fortfarande inte fanns nån signal. Nej då. Så långt var läget under kontroll.

 

Valde Telias CHATT-support. Först 20 min kö för att komma fram. Hej, jag heter Lisa, vad kan jag hjälpa till med? Lisa och jag kom en bit på väg. Men sen missförstod vi varandra och jag blev avstängd från supporten.

- Stön. Övergiven 1.

 

Då ringde jag TELEFON-supporten och hade turen att det bara dröjde 1 minut innan jag fick prata med Micke.  Efter en stund sa han - Men du har ju fiber? Jag ska hjälpa dig till en handläggare som kan fiber. Jag blev alldeles förvirrad. Ska jag inte ha digitalboxen? Han stod på sig och släppte iväg mig till ännu en kö som bara tog 7 minuter innan jag fick prata med Yngve. – Stön, övergiven 2.

 

Jag inledde med att påstå att han nu hade chansen att göra stor skillnad i mitt liv. - Oj, då, sa han. Jag ska göra mitt bästa.

 

Det var inte alldeles lätt för Yngve heller. Han felsökte och felsökte. Klarade av det ena efter det andra. Det mesta jag gjort var alldeles rätt. Det här var dagens mest trilskande digitalbox, sa han bl a. En del av problemet bestod i hur jag satt i respektive knappat in kanal på TVn och knappat in HDMI2 där det skulle vara 1, eller tvärtom. Ett annat berodde på den förre supportkillen, han som vi pratade med för någon vecka sedan och som hjälpte mig att registrera abonnemanget. Han hade inte lagt över allt helt rätt. Det var nåt som blockerade kontakten. Vidare var det inställningar på TVn som behövde justeras, flera stycken.

 

Det strulade också med aktiveringen av abonnemanget. Behövde några vändor med att stänga av digitalboxen och sätta på den, med nedladdning av mjukvaran, för att kunna aktivera abonnemanget.

 

Helt enkelt en lång räcka med problem, som han hjälpte mig hantera allt eftersom. Han förklarade att jag inte ska använda TVns fjärrkontroll, bara digitalboxens. Om han inte sagt det hade jag ävlats med TVns fjärrkontroll till förtvivlans förbannelse. Han visade att jag ska trycka på den gula knappen för att få överblick över vilka TV-program jag kan se. Himmel vilken ohemul mängd! Och jag fick handledning i hur jag väljer bland programmen. Vidare försäkrade jag mig om att jag bara har ett enda TV-abonnemang.

 

Kolla. TVn funkar. Jag tror inte det är sant.

 

Vi avslutade med att önska att vi aldrig mer behövde prata med varandra. Och jag sade inte - Yngve, jag älskar dig, ska du veta.

 

Finns anledning att fundera på vad som gör skillnad i support. Lisa och Micke hade båda ett kommunikationssätt som gjorde mig bara mer stressad. Yngve fick mig att känna mig duglig och vi gjorde det tillsammans. Han bekräftade mig i min situation.

 

Vaknar upp till den andra tillvaron – med folk som undrar varför de inte får tag på mig. Jag pratar ju i telefon hela tiden. Och det är så sant. Det här tog sin lilla tid att fås att fungera. Och jag kan knappt tro det är sant. TVn fungerar. Det känns nästan tomt.

 

- Men, du, Yngve, you are my man.