Kontext

Man kan undra hur det står till med förståndet efter två händelser på raken de närmsta dagarna.

När jag kom hem i måndags kväll fanns inte tillstymmelse till ström i lägenheten. Jag är en mys-pys-människa som gärna har tända stearinljus i vintermörkret, så det gick lätt att fixa ledljus. Kollade proppar och huvudströmbrytare, och allt verkade vara OK. Kollade om det lyste i grannlägenheterna. Det gjorde det.

Ringde föreningens ordförande. Han kom till undsättning.

- Det verkar inte vara i din lägenhet som problemet finns. Kan det ha nåt att göra med att jag nyligen flyttat hit? Kanske säljaren inte anmält? Mäklaren inte meddelat? Vi gick tillsammans och kollade mätare i elskåp som han har nyckel till. Efter lite letande identifierade vi min mätare.

Där kunde vi se att jag var frånkopplad, för det var nån lampa som inte lyste hos mig och som lyste hos de andra. Problemet var därmed definitivt inringat. Jag var helt enkelt avstängd.

Han satte sig att ringa till elverket först, men kammade noll. Därefter ringde han till sina inflytelserika kontakter, bara för att konstatera att Sverige var stängt så där på kvällen. Dock hade han fått veta att det kan bli dyrt. 860 kr för att stängas av och 860 kr för att sättas på igen. Han bad om att få ringa elverket dagen därpå och så gav mig en sladd som hämtade ström från trapphuset och med den kunde jag i alla fall ha en läslampa. I stearinljusets sken åt jag några knäckemackor som jag inte blev mätt på. Kylen blev varmare och varmare.

Tisdag morgon fortsatte ordföranden att härja med elbolaget. Han var förbannad. Man stänger inte av nån utan att varna först, tyckte han. Vi är storkund hos elbolaget och så här gör man inte mot våra medlemmar, tyckte han också. Man kan säga att han var mycket beskyddande och engagerad.

Han lyckades skrämma upp personalen på elbolaget så att de självmant ringde mig. Vi kom överens om att ha ett 3 månaders fastprisavtal, att jag skulle skriva på papper och dom fixade omgående ström till mig – utan straffavgifter.

Men hur var det EGENTLIGEN? Ur ett sakligt perspektiv är det faktiskt så att jag totalt missat att teckna avtal om el. Säljaren hade också miisat, de anmälde avslut först 23 december. Alltså en knapp månad efter att jag flyttat in. Till mitt försvar kan jag säga att i min förra förening skötte föreningen det och debiterade oss i medlemmar. Det föll mig därför aldrig in att det kan funka på andra sätt. Jag hade så att säga inte en aning. I efterhand är jag lite undrande till min egen oaning. Vid närmare eftertanke är jag 100% vållande, med eller utan aning eller oaning.

Så jag har det med mig själv. Men, det här är bara början. I nästa blogg ska jag berätta mer om hur det kan vara att leva med just aningslösa mig. Det har definitivt sina sidor.