Livets gungbräda
Med viss oregelbundenhet träffar jag en vän / psykoterapeut och får handledning, psykoterapi, coachning eller vad man nu väljer att kalla det. Jag har valt benämningen ledarhandledning. Jag träffar henne för att ha koll på mig själv här i Drottningstaden.
Jag litar nämligen inte riktigt på mig själv. Allt är så överväldigande nytt och osäkert och ovant och jag känner så få. Det finns risk för att jag hemfaller till självömkan och rädsla för vad jag ställt till med. Och det räcker så bra med det ovana som faktiskt är. Jag behöver inte gå in i en depressiv dimma också, som gör mig än mer osäker och rädd.
I handledningen fokuserar jag därför på det goda och kreativa och stimulerande i mitt tilltag. Hur frisk jag faktiskt är. Hur fantastiskt det är att vara granny.
- Och vet ni. Det funkar. Min blogg färgas nog av denna förtjusning. Det får läsaren stå ut med. Eller helt enkelt låta bli att läsa. För jag tänker fortsätta att låta mig stimuleras av allt det nya. Dessutom tycker jag att jag är kreativ då jag använder handledningen till att i huvudsak hålla mig på den stimulerade halvan av livets gungbräda.
